Ekorren från Liberty

Jag koper allra helst gamla prylar men ibland hittar jag nagot som jag bara inte kan leva utan och da flyger all vett och sans ut genom fonstret. Som haromdagen nar jag var ute pa stan och stannade till pa Liberty nere vid Carnaby Street och hittade Ekorren. Ja, se sjalva:

 

 

 

 

Libertypasarna far mig att kanna som om jag bar runt pa en stor karamell - sa himla snygga att man storknar! Men nu skulle vi ju titta pa innehallet i pasen, namligen...

 

Den har lilla gynnaren - en nothackare i form av en ekorre. Need I say more?

Fyll upp korren med valfria notter och snurra pa svansen - vips har du perfekt hackade notter. Inget mer frenetiskt slavande over skrabradan - Ekorren fixar dina notbekymmer med ett svans-snurr!

Notterna samlas i en glasburk under ekorren. Jag haller dem i en liten skal och doppar nyfrostade cupcakes i.

Lat mig introducera min basta cupcakekreation: Vaniljkaka med jordnotsfrosting, strosslad med saltade jordnotter och toppad med chocolate fudge sauce - Yum!!

På vårpromenad i London

En av de basta sakerna med att bo i London ar att varen kommer hit tidigt – redan i december borjar vissa av traden blomma. Idag har varit en riktigt harlig dag och jag har gatt runt och fotat i det valbargade men fortfarande avslappnade Islington – min favoritstadsdel dar jag ocksa har turen att jobba. Gatorna har ar rena och snygga, de gamla husen val omhandertagna och det finns massor av restauranger, mysiga pubar, schyssta cafeer och - sist men inte minst - en hel viktoriansk shoppinggata fylld med vintageaffarer (som tanker jag agna ett helt blogginlagg at en annan gang). Mitt forsta jobb i London var i huset pa bilden ovan - det kostar runt 25 miljoner kronor och ar varken storre eller battre an ett vanligt svenskt hus - daremot ar postkoden valdigt fin!

Nya varkappan i 40-talsstil ger en fin silhuett.

Jag alskar fargen pa dorren och spindelsvavsfonstret ovanfor.

Apoteket som lag har ar sedan lange stangt och omgjort till lagenheter, men som tur ar bestamde man sig for att inte ta bort reklamen man malat direkt pa huset. Gamla minnsemarken som detta finns overallt i London om man tittar noga.

En viktoriansk skola som fortfarande ar i funktion.

A British Lion

Lavender pa fonsterblecket.

Hoga skyar idag - fas oftast bara pa varen och hosten har. 

Början på något nytt.

Iden till Betty-Lou's Bakery foddes for fem ar sedan. Jag och min nyblivna pojkvan Peter hade varit pa bio och sett en Koreansk helgalen film - Hansel and Gretel. I en scen ater man frukost vid ett bord som ar uppdukat med godis, cupcakes och tartor och Peter viskade till mig att han ocksa ville ha en san frukost. Alla hjartans dag lurade runt hornet och nykar som jag var bestamde jag mig for att ge Peter en frukost han aldrig skulle glomma. Hela den 13e februari bakade jag olika sorters cupcakes och dekorerade dem i regnbagens alla farger. Morgonen darpa smog jag ut i koket medans Peter fortfarande sov, slog in hela koksbordet i aluminiumfolie och spred ut alla cupcakes sa de bildade orden I Love You (Jag vet - nykara manniskor ar vidriga!!!)

Nagra manader senare var vi pa Brick Lane en sondagseftermiddag. Pa trottoaren satt folk och salde sina gamla avlagda prylar, hemmagjora smycken och allehanda konstverk. Nagra tjejer hade en bricka med hemska oreangea cupcakes pa och trots att de sag oaptitliga ut verkade det som om de faktiskt kunde kranga dem till turisterna och Londonborna som trangdes pa gatan. Peter sa "Dina cupcakes ar mycket battre - det dar borde du ocksa gora" och jag holl med - varfor inte?

Sagt och gjort - Peter fixade stapelbara varulador fran sitt jobb som jag packade cupcakesen i och min blommiga strykbrada fick agera bord. Nasta helg ikladde jag mig for forsta gangen rollen som Betty-Lou – en hemmafru fran 50-talet i vintageforklade och parlorhangen - och folk alskade henne.

Jag blev overvaldigad av uppmarksamheten jag fick - nastan alla som gick forbi mig och strykbradan ville ta kort, en TV-producent fran BBC gav mig sitt visitkort och sa att de sokte nyforetagare till en TVserie, jag fick posera och le som aldrig forr och blev alldeles vimmelkantig och egoboostad av all uppmarksamhet. Underbart ar tyvarr som bekant kort och efter nagra helger som (illegal) gatuforsaljare kom en matinspektor fran kommunen och hotade med att arrestera mig om jag fortsatte salja matvaror utan tillstand pa gatan. Det var bara att packa ihop och ge mig av och jag trodde nog att det var slutet for Betty-Lou's.

Jag kande dock att Betty-Lou hade mer att ge och en dag presenterade sig ett nytt tillfalle for mig. En aret-runtmarknad annonserade efter saljare till sin julmarknad, sa jag fixade ett livsmedelhygien-certifikat och bokade in mig for fyra veckor under julrushen och sedan dess har jag hallt mitt lilla bageri igang. Just nu saljer jag pa tva olika vintagemarkander i fantastiska Old Spitalfields Market vid Liverpool Street och det ar nagot av det roligast jag vet. Jag har stamkunder och ar tjenis med de andra vintagesaljarna och forutom den extrainkomst som mitt cupcakestand inbringar sa far jag traffa och prata med manniskor fran varldens alla horn – kanske den allra basta lonen for modan.

XXX