fredag 7 november 2014

Väsk-Knarkaren Bekänner

Jag tycker om handväskor nästan lika mycket som jag tycker om skor (surprise surprise), och så länge jag kan minnas har jag känt ett sug i magen av spänning när jag hittat en väska som tilltalat mig. En ny väska kan göra så mycket; Vägen till jobbet känns mycket kortare med en ny handväska. Stegen lättar och man nästan flyger ned längs gatan med en väska som accentuerar och förstärker ens look. Med väskor kan man uttrycka hur man känner sig och vem man vill vara. Väska - I Love You! Den första väskan jag kan minnas att jag längtade efter var en rosa, hjärtformad lackväska som jag hittat i en av mammas veckotidningar. Detta var någon gång på mitten av 80-talet och jag var kanske sex år gammal när jag  fick den i present när jag fyllde år i maj. Den var som en stor, blank godisbit, och jag minns fortfarande känslan av lyckan av att äntligen äga den. Ungefär så här såg den ut:


De senaste månaderna har av någon anledning bjudit på den mest fantastiska väskan efter den andra. För bara en timme sedan klickade jag hem den här juvelen, designad av den belgiska illustratören Woody Ellen. Du kan köpa hennes grejer på etsy eller via Tiger Milly. Bilden är lånad från Woody Ellens Etsysida.



En annan väska som jag nyss köpt är från engelska Carpet Bags, som tillverkar handgjorda kvalitetsväskor utav mattor. Jag köpte väskan Lucy i mönstret Red Herat, och har fått många avundsjuka blickar på tunnelbanan när jag haft den till jobbet. Bilden är lånad från Carpet Bags hemsida.


Och jag antar att ni minns den helgalna Bambiväskan som jag köpte för ett par månader sedan? 


Jag har som ni säkert kan ana en anseende kollektion av väskor. Peter krävde för några år sedan att jag skulle rensa ur min samling då de hotade med att ta över hela sovrummet, och jag gav bort ca 30 väskor till en välgörenhetsaffär för katter(!) En väska som jag dock alltid kommer behålla är min Speedy från Louis Vuitton. Jag fick den som avskedspresent från ett nannyjobb jag hade för några år sedan och jag har i princip använt den varje dag sedan dess. Den är tillverkad av samma syntetmaterial som LV gör sina resväskor i, vilket gör den supertålig - den är fortfarande som ny, och jag tröttnar aldrig på den. Den passar till allt, storleken är perfekt, och med tanke på hur mycket jag har använt den så var den verkligen värd vartenda öre som min chef betalade för den. 


En annan pärla i samlingen är min Gucciväska som jag köpte för sex år sedan. Jag och min bästa kompis Nadia var ute och julshoppade och slank för skojs skull in på Gucci för oja oss över de hutlösa priserna, när väskan med stort V uppenbarade sig för oss. Den ingick i en kollektion som hette Gucci Tattoo och där en stor bit av pengarna donerades till välgörenhet. Nadia erbjöd att betala en del av väskan som julklapp åt mig. Jag hade precis avslutat ett mycket traumatiskt kapitel i mitt liv och Nadia argumenterade att väskan skulle symbolisera en ny start, och efter mycket överläggande sinsemellan gick vi och köpte den. Här är Nadia med den enorma påsen som väskan kom i.


Tyvärr var väskan av exceptionellt dålig kvalitet. Jag skulle ta tillbaka den till Gucci, men då det visade sig den skulle skickas till Italien för att bli restaurerad ville jag inte skiljas med den (jag vet - en idiotisk reaktion, men just då kändes det viktigt..) så den har istället förpassats till byrålådan och tas nu bara fram till speciella tillfallen. Helt klart en av mina sämre investeringar, tyvärr, och dessutom gillar jag den inte särskilt mycket längre, eftersom jag har rört mig bort från den stilen, men så här såg den ut, innan handtagen repade upp sig och den röda färgen på kanterna färgade av sig på resten av väskan:


Vad framtiden erbjuder i väskväg vet jag inte. Jag har definitivt dragit ned min väskkonsumtion de senaste åren, och har i princip slutat impulsköpa väskor. Just nu går jag och funderar på en brun skinnväska som jag sett på John Lewis. Kanske får jag den i julklapp av Monty? 

2 kommentarer:

  1. Åh vad fina, den översta påminner lite om Pip design :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhhhh - jag älskar Pip design. Var på väg att köpa en av deras fondtapeter för ett par år sedan, men sansade mig i sista minuten., vilket var tur för det var en otroligt gräll tapet, kan jag se så har i efterhand :)

      Radera