Jag får aldrig nog!

Min mamma burkar säga att även om det är lite av en sjukdom att vara så prylgalen som hon är, så är det en sjukdom hon inte vill bli av med, och jag kan bara hålla med. Jag får inte nog av de fina saker som i en strid ström letar sig hem till mig. Ska vi ta och titta på några av de senaste månadernas nyförvärv? Vi kan börja med den här tavlan, som jag fick av mamma och pappa i julklapp, och som är målad av en konstnär vid namn Lola. Tavlan är baserad på ett fotografi jag har av Monty, som sitter på sovrumsbyrån bland alla mina pärlor och paljetter. Nu sitter tavlan ovanför samma byrå, och är det första jag ser när jag vaknar på morgonen. Min lilla Montykatt.

I julklapp av mamma fick jag även den här lilla porslinsankan, som har fått flytta in i ett tittskåp med spegelbotten som jag köpte på After Noah för nån månad sedan. Vem behöver inte ett tittskåp liksom?

Av min fina vän Camilla fick jag i julklapp den här kakburken som ser ut som en radio, köpt på Leilas General Store. Den passar perfekt in med de andra burkarna som balanserar ovanför skåpen i köket.

Kaninen hittade jag på januarirean i en affär som säljer gammeldags barnleksaker här i London. Skivomslaget med barnen på köpte jag i en antikaffär Las Vegas för ett par år sedan. När jag kom hem upptäckte jag att det var fel singel i med en låt från Pop-Eye (Karl-Alfred) istället, men det gjorde inget eftersom det var omslaget jag ville åt. Till höger om kaninen anar vi en skönlitterär bok om Vlad Tepes, som är väldigt obehaglig läsning. Det gulliga får ibland mothugg av min mörkare sida, kan man säga. Många verkar tycka att det är creepy med en vuxen som dekorerar sitt hem med barnleksaker. Och det är lite det som är tanken. Jag gillar när nya mäniskor ser sig omkring härinne och inte riktigt vet hur de ska tolka intrycken. Blandat med allt gull finns de uppstoppade djuren, och konstverken som hänger ovanför spiselkransen har ett viktorianskt skräcktema. Någon sa en gång "Allt ser gulligt ut, till en början, men om man tittar närmre så skymtar något annat fram, precis under ytan. Just så!

Sist tar vi och bläddrar i barnboken om en kattunge som jag köpte i Amsterdam. Jag älskar guldryggen och det klassiska formatet på boken, och det färglada söta bildspråket.

Hoppas ni gillade den lila rundvandringen och mina prylar. Jag får i alla fall aldrig nog av dem! X