Början på något nytt.

Iden till Betty-Lou's Bakery foddes for fem ar sedan. Jag och min nyblivna pojkvan Peter hade varit pa bio och sett en Koreansk helgalen film - Hansel and Gretel. I en scen ater man frukost vid ett bord som ar uppdukat med godis, cupcakes och tartor och Peter viskade till mig att han ocksa ville ha en san frukost. Alla hjartans dag lurade runt hornet och nykar som jag var bestamde jag mig for att ge Peter en frukost han aldrig skulle glomma. Hela den 13e februari bakade jag olika sorters cupcakes och dekorerade dem i regnbagens alla farger. Morgonen darpa smog jag ut i koket medans Peter fortfarande sov, slog in hela koksbordet i aluminiumfolie och spred ut alla cupcakes sa de bildade orden I Love You (Jag vet - nykara manniskor ar vidriga!!!)

Nagra manader senare var vi pa Brick Lane en sondagseftermiddag. Pa trottoaren satt folk och salde sina gamla avlagda prylar, hemmagjora smycken och allehanda konstverk. Nagra tjejer hade en bricka med hemska oreangea cupcakes pa och trots att de sag oaptitliga ut verkade det som om de faktiskt kunde kranga dem till turisterna och Londonborna som trangdes pa gatan. Peter sa "Dina cupcakes ar mycket battre - det dar borde du ocksa gora" och jag holl med - varfor inte?

Sagt och gjort - Peter fixade stapelbara varulador fran sitt jobb som jag packade cupcakesen i och min blommiga strykbrada fick agera bord. Nasta helg ikladde jag mig for forsta gangen rollen som Betty-Lou – en hemmafru fran 50-talet i vintageforklade och parlorhangen - och folk alskade henne.

Jag blev overvaldigad av uppmarksamheten jag fick - nastan alla som gick forbi mig och strykbradan ville ta kort, en TV-producent fran BBC gav mig sitt visitkort och sa att de sokte nyforetagare till en TVserie, jag fick posera och le som aldrig forr och blev alldeles vimmelkantig och egoboostad av all uppmarksamhet. Underbart ar tyvarr som bekant kort och efter nagra helger som (illegal) gatuforsaljare kom en matinspektor fran kommunen och hotade med att arrestera mig om jag fortsatte salja matvaror utan tillstand pa gatan. Det var bara att packa ihop och ge mig av och jag trodde nog att det var slutet for Betty-Lou's.

Jag kande dock att Betty-Lou hade mer att ge och en dag presenterade sig ett nytt tillfalle for mig. En aret-runtmarknad annonserade efter saljare till sin julmarknad, sa jag fixade ett livsmedelhygien-certifikat och bokade in mig for fyra veckor under julrushen och sedan dess har jag hallt mitt lilla bageri igang. Just nu saljer jag pa tva olika vintagemarkander i fantastiska Old Spitalfields Market vid Liverpool Street och det ar nagot av det roligast jag vet. Jag har stamkunder och ar tjenis med de andra vintagesaljarna och forutom den extrainkomst som mitt cupcakestand inbringar sa far jag traffa och prata med manniskor fran varldens alla horn – kanske den allra basta lonen for modan.

XXX