söndag 2 november 2014

Retail Therapy

Efter att ha förskansat mig i vardagsrummet varje ledig stund de senaste tre veckorna, bestämde jag i går eftermiddag att det var dags för en stor spark i ändalykten. Jag tog jag mig själv i kragen, sminkade och klädde mig och åkte ned till Covent Garden för att komma ut ur huset. Efter att ha handlat en stor påse med svenskt lösgodis på affären Sugar Sin gick jag för att äta middag på vegetariska Food for Thought - kanske inte den bästa vegetariska serveringen i stan, men den äldsta! Maten och inrdeningen är som tagen ur ett hippiekollektivs kök på 70-talet, och så även klientelet. Igår satt det en nunna där tillsammans med två skäggiga äldre män, några halvpretentiösa typer läsandes hundörade exemplar av Kafka och Dostojevskij, ett par franska turister och så en ensam man som gjorde ljudeffekter till allt han tog sig för - han var den mest irriterande av dem alla!


Efter middagen hade jag tänkt att åka hem, men luften var varm och istället för att ta tunnelbanan hem från Covent Garden bestämde jag mig för att promenera ned till Picadilly och åka därifrån. Gatorna runt Leicester Square var som vanligt överfulla av förvirrade turister som läste kartor mitt i gatukorsningarna och jag kände att dessa inte gjorde något för att förbättra mitt dåliga humör.


Jag ökade på stegen och helt plötsligt hade jag passerat tunnelbanenedgången och befann mig utanför Whole Foods - en stor amerikansk matvaruaffär med handplockade matvaror från alla väldens hörn, med betoning på ekologiskt. Jag gick in och plockade på mig några burkar med ekologisk kattmat som jag vet att Monty älskar (han har sedan han blev blind tappat aptiten och vi måste krusa för att få i honom mat) och gick för att betala. Expediten, som såklart har blivit tränad i att vara supertrevlig mot alla kunder, klämde käckt ur sig:

Are you having a GREAT weekend so far?

Jag stod där med mina patetiska kattmatsburkar och kände bara för att morra åt honom:

Im buying cat food at seven o'clock on a saturday night in London - does that give you a hint?

Jag sa såklart inte vad jag tänkte, utan nickade avmätt och sa att min weekend var OK. Nu var jag om möjligt på ännu sämre humör, och det finns ingen värre ide än att åka tunnelbana i ett sådant sinnestillstånd, så istället styrde jag stegen bort från tuben och promenerade vidare ned längs Regent Street när det plötsligt slog mig. Anthropologie - av mina favoritaffärer - ligger halvägs ned på gatan och har öppet till åtta på lördagar. Målmedvetet styrde jag stegen till oasen som är Anthropologie, som välkomnade mig med öppna armar och bäddade in mig ett ett täcke pudrat av exklusiva doftljus, modern hissmusik och stämningsfull ljussättning.


Anthropologie är verkligen retail heaven! Den vänstra sidan av affären domineras av en levande vägg av växter som renar luften, doftljus brinner överallt och det känns nästan som man bjudits in till någons exklusiva våning med löfte om att man får plocka med sig vad man vill hem. Verkligheten upphör för ett kort tag att existera, och det är inte förrän du står på gatan med en påse i en hand och ett kvitto som får dig att kippa efter andan i den andra, som du fattar att du var tvungen att betala för att få med dig grejerna hem från den exklusiva våningen.




Efter att ha kollat in heminredningen som ligger på källarplanet tog jag hissen upp till tredje våningen för att se vad den lilla skoavdelningen hade att erbjuda. Jag har varit ute efter ett par snygga, vintageinspirerade vinterskor med en bra sula som greppar Londons hala trottoarer och jag fick jackpott på en gång med dessa snygga pjäxor som faktiskt hade en prislapp som jag hade råd med.


Jag stod även länge och höll i det här snygga ljuset som doftade av päron och kryddor, men bestämde att eftersom jag redan har 250 fantastiska doftljus hemma måste dessa användas upp innan jag får köpa nytt.


Men jag kände att nu var jag i spenderartagen, så istället för ljus köpte jag den här fina doften från den välsorterade parfymavdelningen. Med toner av ringblomma, viol, mysk, ceder och sandelträ är den lite mystisk och samtidigt feminin och jag tror att det är min nya favorit. Jag lämnade affären på lite bättre humör och styrde äntligen kosan hemåt till min katt som åt upp en hel burk ekologisk kattmat på stört. Sedan satte jag på en film och började jobba mig igenom godispåsen. Jag gav mig i kast med en väldigt seg kola och CRACK - ena halvan av en rotfylld tand gick av. Och där var det dåliga humöret tillbaka...

3 kommentarer:

  1. Men fyfan vilken dag, trots att du fick både spana och handla fina grejer. Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha - ja, det är svårt att uppskatta det fina med att bo i London när man klafsar runt i egenbrygd tjär-välling. På aningens bättre humör idag,med ett glas vin i handen och en hyfsad städad lägenhet. Kram på dig med, Härliga Hanna :) XXX

      Radera
  2. En tidigare kollega brukade kalla såna där dagar för "One of those days"...

    SvaraRadera