söndag 24 augusti 2014

Askungen och Glas-skorna

Jag ÄLSKAR skor. Jag är totally, utterly and head over heels helt jäkla tokig i skor, och har varit det så länge jag kan minnas. Jag har många gånger undrat vad det är som gör att jag och så många andra med mig älskar skor så ofantligt mycket. Förklaringen när det kommer till skor med klack, är att vi blir längre och känner oss mer maktingivande vilket sporrar lyckokänslor i kroppen. På ett mer generellt plan kanske man kan se det såhar: Din skostorlek är ganska konstant genom livet, och tämligen oberoende av din kroppsstorlek. Till skillnad från kläder som inte passar känns det inte det som ett personligt misslyckande om ett par skor inte passar, vilket gör det enklare att älska dem. När jag bodde i Sverige och aldrig kunde hitta snygga kläder i min storlek kunde jag alltid i alla fall köpa ett par skor när jag var på shoppingrunda. I England är det dock helt annorlunda - här hittar jag för mycket kläder istället. För att inte tala om skor. Vackra, fantastiska skor som hjälper mig att uttrycka mig själv, vem jag är och hur jag vill uppfattas. Skor - I love you! 


Mitt första sko-minne är från 80-talet och jag var fem, sex år på sin höjd. Det var populärt med glittriga genomskinliga plastskor (på 80-talet var nästan ALLT med plast trendigt). Jag vet inte om det var jag själv eller någon annan som gjorde kopplingen till askungens glas-skor men det var i alla fall vad jag kallade plastskorna (Alltsa - wow - ett par skor i GLAS. Rent tekniskt en omöjlighet, men ändå lyckades Askungen dansa i flera timmar med prinsen på balen i skounderverken). Jag längtade efter att få ett par glas-skor, och minns fortfarande känslan när jag fantiserade om hur fantastiskt allt skulle bli när jag väl hade dem i min ägo. Alla skulle förundras över flickan i de fantastiska skorna och hela världen skulle le. Om jag hade vetat vad det var, hade jag nog tyckt att skorna var värda Nobels fredspris, allra minst. Till slut fick jag ett par gröna glasskor och jag var stolt som en tupp, tills det visade sig att ingen brydde sig det minsta om mina skor, förutom mormor kanske, och skorna föll i takt med mina växande fötter i glömska.

Nya skor kom och gick. Som tonåring blev jag punkare och det självklara skovalet var Dr Martens. Det var tidigt 90-tal och en våg av nynazism drog över Sverige. På bilderna i media hade skinnskallarna hårt snörade combat boots och mamma förbjöd mig att ha samma skor som en nazist, och inga Dr Martens kom över tröskeln. Det var inte förrän jag var nästan 18 ar som jag fick tag på ett par DM's. De var tre nummer för stora, men jag klafsade omkring i dem ända. Nu har jag ett vinrött par i rätt storlek som samlar damm i garderoben. Jag köpte dem precis när jag flyttat till London och under en kort period provade på att vara en "skinbird".




Jag hade vid en punkt närmare 60 par skor hemma och trots att jag inte använde många av dem kunde jag inte göra mig av med dem. Peter fick en dag nog utav skor i varenda hörn av huset och organiserade en stor utrensning där jag fick välja bort 2/3 av samlingen. Det var hårt och psykologiskt påfrestande, men när det var klart kändes det bättre. Nu har jag ungefär 30 par i garderoben och på bilden under kan du se mina favoriter. Några av paren är skor som jag inte använder längre. Till exempel skorna jag hade på min forsta dejt med Peter. Eller de absolut dyraste skor jag nånsin kopt, efter ett ledsamt uppbrott från mitt ex. De är uttöjda och för stora men bär på så många minnen att de får bo kvar, längst in i garderoben.


Men nu tar vi och tittar närmare på skor som jag faktiskt använder. Eller -i alla fall planerar att använda. De här glittriga karamellerna från Red or Dead är fortfarande oskulder. Jag köpte dem på rea i våras och har inte haft tillfälle för dem än. Jag plockar fram dem då och då för att titta på dem och varje gång glittrar de vänligt till svar.


Dessa gröna skönheter kommer från mitt favoritmärke Miss L-Fire och är otroligt sköna att promenera i för att vara skor med klack. Jag har fått klacka om dem och satt på nya sulor, men det ar ett kärt besvär eftersom de alltid får mycket uppmärksamhet när vi är ute tillsammans.


Mina Dorothys från Red or Dead. De helt enkelt skriker "Titta på oss" eller hur? Det är alldeles uppenbart att min skoentusiasm kommer från behovet att tillfredsställa mitt femåriga jags uppmärksamhetsbehov.


Dessa viktorianska kängor är från förra arets Miss L-Fire-kollektion. Vackra, eller hur? Dock är de lite svåra att para ihop med en outfit. I höst ska jag ju köra på mycket svarta, enklare kläder har jag tänkt, så jag hoppas att jag får mer användning av dem snart.


Ytterligare ett par från MLF i 40-talsstil. Det ar något med tvåfärgade skor som exalterar mig. De pockar på uppmärksamhet med sina kontrasterande färger och med sina olika material påminner de om stora karameller. What's not to love?


En del skor måste upplevas live. De här skorna från en av MLF's tidigare kollektioner är inspirerade av den Edvardianska eran och är riktiga konstverk. Jag älskar skor med speciella detaljer och de här är leopardmönstrade på insidan vilket ger en rolig kontrast mot den gammeldags stilen på utsidan av skon. Det bruna lädret mot det blommiga tyget är ett rent genidrag och snörningen upptill är så tilltalande att det saknar motstycke. Jag har vårdat dessa skor ömt och lämnade nyligen in dem på lagning eftersom de var helt utslitna under tån, men sanningen är nog att de bara får komma ut vid speciella tillfallen hädanefter. Jag har en vision att de följer med på en resa till Paris och tillsammans med min nya svarta kappa kommer de väcka avund på Paris gator. Folk kommer att tappa andan när jag chict spatserar fram över kullerstenarna och om Nobel hade inrättat ett pris for de mest fantastiska skorna...


10 kommentarer:

  1. Fantastiska skor!
    Jag är dock precis tvärtom, jag HATAR skor! Eller, jag hatar att köpa skor för mina fötter är väldigt breda och har allmänt konstig form, men det finns så många fina skor i världen! Jag blir så jävla avis på alla med "normala" fötter som kan få på sig vilka skor som helst. Själv handlar jag nästan bara skor på herravdelningen och FY FAN VILKA TRÅKIGA SKOR DE HAR!!! För min del känns det lite som ett personligt misslyckande att jag inte kan ha vilka fina skor som helst, utan måste gå runt i manhaftiga klumpedunsskor :(

    Men jag läste nyss att New Look (tror jag det var?!) hade typ en kollektion med extra breda skor. Tror det vara Hanna Marie Fiddeli som skrev ett inlägg om det. Tänkte att jag ska spana in det nästa gång jag åker till England.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad trakigt att hora att du har sana problem med fotterna :( New Look har massor av modeller for bredare fotter - jag handlade mycket dar forr. Evans ar oxa en butikskedja som saljer skor for breda/stora fotter. Lite mer klassiskt damiga, men eleganta och antagligen battre an herravdelningens. Jag har oxa riktiga problemfotter, och kan kopa langt fran alla skor jag skulle vilja ha.Har en smartsam knol ovanfor ena stortan som gor det svarare och svarare att hitta skor som passar. Alla modellerna jag visat pa bilderna ar relativt breda skor med halvhog klack, och de funkar att bara nagra timmar och om jag inte gar for mycket.

      Radera

      Radera
  2. Åh ... skor ... Jag älskar dom ! Din samling tillalar mig mycket och jag bär gärna glittrande färgglada skor , tyvärr så sätter en mycker tråkig atros instortån numers stopp för många roliga skir och framför allt dom med klack . Älskar din härliga blogg och är ny läsare !
    c.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul med en ny lasare - tack for fin feedback! Jag vet vad du menar med smarta i fotterna - jag har nagot liknande - en knol ovanfor ena stortan som gor det svart att ga nagon langre tid i hogklackat. Forra veckan fick jag ta av mig ett par skor och ga barfota hem, da jag inte kunde ta ett steg till i skorna, och anda var de forhallandevis laga :(

      Radera
  3. Nu undrar jag bara om du har använt Ånnaboda-kängorna ännu???..../Yvonne Eriksson

    SvaraRadera
    Svar
    1. En gang. De var sma och gjorde ont. Ska nog salja dem vidare :)

      Radera
  4. Det är något speciellt med skor, det går inte att få nog av dem :-)

    SvaraRadera
  5. Cecilia Cederberg25 augusti 2014 11:51

    Skor är KÄRLEK! Och precis som du säger - skor växer man inte i och ur på samma sätt som kläder. När jag är i London fastnar jag alltid vid skyltfönstret till skoaffärernas skoaffär - en riktig godisbutik - på Carnaby street. Kan inte se mig mätt.
    Möms!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du maste mena skoaffaren som heter Irregular Choice - de som har helt otroligt galna skor. Jag alskar deras kreationer, men kan inte ga i nagra av dem (har breda problemfotter). Jag brukar dock ga in dit da och da bara for att prova och beundra dem ;)

      Radera
    2. Cecilia Cederberg28 augusti 2014 06:31

      Exakt den. Och jag gör detsamma - BEUNDRAR. Och DRÖMMER. Men köper inget

      Radera