Stoke Newington, Del 2 - Ödeyrkogården

Har du likt viktorianerna en förkärlek till livets morbida sida? Gör tanken på att stryka runt en nedlagd kyrkogård dig mer exalterad än ett barn kvällen innan julafton? Blir du nästan förväntansfull vid åsynen av ett gapande hål i marken under en gammal gravsten?? Då kommer du gilla den här posten! Idag får du följa med mig på utflykt till Abney Park - den nedlagda kyrkogården i Stoke Newington.

Abney Park är en av Londons sju berömda Viktorianska kyrkogårdar och den härbärgerar nästan 200 000 Londonbor som begravts här sedan 1840. Den sista residenten lades i marken så sent som år 2000, men kyrkogarden är i princip orörd sedan 1978, då företaget som drev den gick i konkurs. Ansvaret för området överlämnades till kommunen men då kyrkogarden var mer än full och skötseln dyr beslutade man att lägga ned verksamheten. Frivilligarbetare har sedan dess tagit hand om vissa delar; gångar och en del kända gravar hålls fortfarande snygga och rena, men i resten av området har naturen fått ha sin gång och idag är Abney park mycket älskad av invånarna i Stoke Newington, som kommer hit för att promenera, jogga, rasta hunden och njuta av lugnet. Kyrkogården har två entréer: en vid Church Street och en vid Stoke Newington High Street. Båda ligger vid bullriga vägar, men efter bara någon minuts promenad in på området dör ljuden av omvärlden bort, och ersätts av en mjuk tystnad.

Först känns det som man gått in i en engelsk lummig skog där stubbar, buskar och träd är klädda med murgröna. Här och var skymtar lustiga former fram genom grönskan - ett par vingar, en urna, ett brutet kors. Vi har transporteras tillbaka till resterna av Jack the Rippers och Bram Stokers London och det är lätt att fantasin skenar iväg här framåt skymningen.

Abney Park har inte lika många celebriteter som den mer kända ödekyrkogården i Highgate, men om man skrapar lite på ytan hittar man en hel del intressanta livsöden här med. Till exempel är chansen stor att du stöter på det magnifika vita marmorlejonet som vaktar den berömda viktorianska lejontämjaren Frank Bostock's grav. Mr Bostock skrev flera böcker i ämnet lejontämjning och påstås vara den som kom på att "lejon är rädda för stolar" (top tip till nästa safaritripp).

William Booth - grundaren av Frälsningsarmén - ligger begravd här. Du ser hans gravplats nästan direkt när du kommit genom ingången från Church Street.

En av de mest kända förespråkarna för slaveriets avskaffande - Thomas Burchell - har även han sin sista viloplats i Abney Park.

Från huvudgångarna letar jag mig ned de smala och nästan övervuxna sidogångarna. Den med ett skarpt öga för detaljer upptäcker snart nog de ganska små, opretentiösa och ljusa gravstenarna som skymtar fram här och var i snåren. De är så kallade "war graves" från de två världskrigen, och sammanlagt 378 stupade män har begravts här. Piloten V.J.J Stride stred för RAF och gav sitt liv för Englands och Europas frihet under andra världskriget. Han blev 28 ar.

Inskriptionen på graven härunder gillade jag:

"Amid the storms of life be sure, the noblest spirits suffer most" - 

"Var så saker - På livets stormiga hav, de med noblast själar lider mest". 

Små färgklickar lyser ibland upp den dystra färgskalan av grått och mörkgrönt, och påminner om hur grandios och vacker kyrkograden måste ha varit när den fortfarande var i bruk. Rent generellt är Engelska gravar ganska rikt smyckade, och man använder gärna plastblommor som står sig hela året runt, som på graven härunder.

Långa sträcker sig gångarna på kyrkogården, och det är lätt att bli kvar här i flera timmar. Parken är stor, men inte oöverskådlig, fast det kan ibland kännas som man virrar runt i en ändlös labyrint. En gång när jag var här trillade jag över ett surrealistiskt photo shoot som något magazin höll på att fota. Ett par alv-lika unga kvinnor i genomskinliga vita kläder hängde tvätt bland snåren, medans harar och kråkor i plast stod på gravstenarna runtomkring som prydnader. Bara i London!

Skulle du mot förmodan tappa bort dig kan du försöka klättra upp och se om du kan hitta tornet på den gamla kyrkan som ligger mitt i parken. Från kyrkan sträcker sig huvudgångarna och härifrån är det enkelt att hitta ut till Londons gator igen, och på Chruch Street finns en hel hoper med pubar och vinbarer for dig som behöver en styrketår efter kyrkogårdsbesöket.

Hoppas du gillade den här annorlunda utflykten. London har så mycket att erbjuda bortom Oxford Street och Covent Garden, och för den som vill lära känna staden bättre rekomenderar jag verkligen en utflykt till Stoke Newington, som du kan läsa mer om i den här posten.