fredag 13 februari 2015

Vintage Valentine (och några tankar om köphets och återvinning)


För lite mer än ett år sedan stretade jag fram genom ett isande kallt och folktomt New York i jakt på vintagegrejor, vilket var ett mycker mer krävande arbete än vad jag hade väntat mig. I en liten affär på Manhattan hittade jag det här brevsetet från Cavallini - ett amerikanskt företag som nytrycker vintagemotiv. Vill ni se vad som låg inuti?


En bunt med vykort och kuvert, stämplar, ett rött stämpelblock och massor av klistermärken att fästa på korten. Vilken guldgruva!


De vackra korten är helt i min smak. Alla är dekorerade med silvrigt glitter och så gulliga att jag nästan blir gråtfärdig och dör gullighetsdöden. Titta bara:





Mycket var bättre förr, i synnerhet Valentine-hälsningarna, och självklart var inte hysterin lika stor då som den är idag. Valentines Day tycker jag är en outhärdlig "högtid" som inkräktar på varje kritiskt tänkande individs personliga sfär med sitt falska och stressande budskap om vad som är kärlek och vi uppmanas att konsumera mera, i vanlig ordning. Varje år i början på januari börjar affärerna fyllas av hjärtformade chokladaskar och stora, fula nallebjörnar med små hälsningar tryckta på magen: Be My Teddybear, I Love You THIS Much, blah blah blah. 

Hysterin når sin kulmen den 13e februari, dvs idag. En bukett med rosor kostar idag femhundra gånger mer än vanligt, affärernas valentineavdelningar är ett sorgligt monument över kommersialismen med sina trasiga chokladrosor brutalt nedtrampade i butiksgolvet och små plastiga nallebjörnsnyckelringar som den 15e kommer att slängas i soporna. Det är omöjligt att få ett bord på en restaurang om du inte har bokat fem månader i förväg. Värst av allt är dock att varenda gata är full av hemska marknadstånd som saluför grupper av björnar, chocklad och rosor inslagna i flera kvadratmeter av prassligt ljusrosa cellofan och man kan riktigt känna i benmärgen hur sopberget växter och växer.

I England vilar det något extra smutsigt över kommersialismen, vilket man kan se tydliga exempel på i affärerna, där man fortfarande förpackar många varor i stora onödiga plast och pappersförpackningar (något vi slutade med i Sverige för i alla fall 20 år sedan). Ett Engelskt fenomen är som ni kanske vet förkärleken för kort - alltså fina dubbelsidiga vykort som man stoppar i kuvert och skickar på posten). Englesmännen ÄLSKAR postkort och det finns hur många affärer som helst som enbart säljer kort (till höga priser) och det finns kort att köpa till precis vartenda tillfälle i livet: 

Grattis till skilsmässan!
Hurra för din nya sköldpadda! 
Beklagar att dina nya skor inte passade! 
Ha en fin semester i Nordkorea! 

Efter att mottagaren har fått kortet slängs det helt osentimentalt i soporna - en mångmiljardindustri där produkten nästan direkt hamnar på tippen. Det har vid flera tillfällen hänt att jag plockat upp fina kort med vackra motiv från återvinningslådorna som står på varje förstukvast - jag står bara inte ut med tanken på att ett handgjort kort för 80 kronor bränns upp.

Självklart är vi svenskar inte lika slös och slängbenägna som Engelsmännen intalar jag själv. Jag kommer själv från en familj där vi återanvänder mycket och ofta, och det vi inte längre vill ha donerar vi eller säljer vidare. Jag är på inget sätt någon återvinnigsguru - jag gillar nya prylar lika mycket som gamla - men jag har på senare år börjat tänka på vad det är jag köper när jag köper nytt, och om det går att hitta något liknande begagnat istället. Jag slänger sällan något med substans - fina lådor och förpackningar går att använda till mycket, omslagspapper, presentpåsar och snören samlar jag i en låda tills jag behöver dem igen. Mat håller oftast MYCKET längre än vad som står på förpackningen och det är faktiskt inte äckligt att äta något som gått ut - luktar det inte illa så smakar det inte illa och är något på väg att gå ut lägger jag det i frysen tills jag behöver det (gäller ju dock inte kött, men det behöver jag som är vego inte tänka på). Återvinning är en livsstil som jag önskar att fler kunde anamma istället för att rynka på näsan åt. 

Återvinn mer och Glad Alla Hjärtans Dag imorgon från London! 


XOXOXO

8 kommentarer:

  1. Bra tänkt:-)!
    Här ska vi bara äta hjärtformade bakelser så de går inte att återvända;-)
    Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha - hjärtformade bakelser har jag inget emot, speciellt inte henna hos dig, min kära Cmill. Glad Valentin dag till er alla därhemma. Trs

      Radera
  2. Anna Wennerström14 februari 2015 12:44

    Jättesöta och fina vintagekort! Skulle inte bli ledsen om jag snubblade på några såna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de rara. fast inte lika fina som de du tillverkar :)

      Radera
  3. Cecilia Cederberg14 februari 2015 14:12

    Kloka ord och tankar. Glad alla hjärtans dag från Uppsala

    SvaraRadera
  4. Instämmer till fullo! Återvinn mera!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh - hittade til din blogg via din kommentar - ska bli kul att titta igenom den ordentligt! Kul att träffa andra prylgalna! X

      Radera